”Om du kan cykla, hur gjorde du när du lärde dig det?”

Den frågan brukar jag ibland ställa till gruppmedlemmarna jag arbetar med. Frågan är relevant för mig när det kommer till att arbeta med grupper på grund av att vi oftast inte ser sambandet mellan att lära och att göra, gällande just grupprocesser.

Ibland får jag uppfattningen att synen på social interaktion är att den kommer ”naturligt” eller att vi kan diskutera oss fram till ”passande” beteende och samspel. Men hur vet vi hur vi ska vi lära oss att interagera med varandra om vi inte får öva?

Grupprocesser är en naturlig och betydelsefull del av våra liv. Vår utveckling präglas av ett ömsesidigt beroende av de människor som omger oss. En vanlig men naiv uppfattning är att (arbets)grupper utan vidare ska kunna fungera av sig själva, men människors handlingar är inte slumpmässiga utan sker i samspel med omgivningen.

Jag är övertygad om att alla grupper behöver stöttning/ledning och förståelse för sin grupprocess för att utvecklas positivt. Fokus för ett gruppstärkande arbete är att skapa grupper som fungerar positivt utifrån gemensamma mål, behov och syften men har sin grund i trygghet, tillit, kommunikation, samarbete, förståelse och empati.